Svensk ordbok 2009, webbversion
binda upp
´
sig
verb
band bundit
,
pres.
binder
bind·er
●
binda sig
jur.
samh.
jag kan inte binda upp mig för hela nästa vecka
binda upp sig (för ngt)
sedan åtm. mitten av 1970-talet
Subst.:
vbid1-880921
uppbindande
,
uppbindning